Diagnos höftdysplasi

Bakgrund

Jag heter Magnus Wallström är 42 år gammal med en familj om fru och tre barn på 10, 8 och 3 år. 

Under hela mitt liv har jag varit aktiv på olika sätt. Jag har spelat innebandy, squash, åkt längdskidor och ägnat mig åt löpning och mountainbike. Sedan 2009 har löpning varit den idrott som jag sysselsatt mig mest med och jag har genom åren hunnit med fem marathon och sex stycken Vasalopp på längdskidor.

Problemen börjar (juli 2014 - mars 2015)

Under juli 2014 upplever jag för första gången problem som kanske kan vara relaterad till min höftdysplasi. 

När jag springer långa sträckor eller mycket ansträngande pass känner jag att min vänstra hamstringsmuskulatur blir ansträngd på ett sätt som jag inte upplevt tidigare. Irritationen i hamstrings är diffus och inte knuten till någon särskild punkt. Jag kan fortsätta att springa men det är lite obehagligt. 

Vid den här tiden har jag inga problem alls med min höft.

...och fortsätter (mars 2015 - juli 2015)

Under mars 2015 springer jag ca: 70 km per vecka och laddar för att springa Stockholm Marathon på 3 timmar. 

I början av april drabbas jag för första gången av problem med min ljumske. Några minuter in i ett löppass en morgon känns det som att jag drabbas av en liten muskelbristning i min vänstra ljumske. Jag fortsätter dock ändå utan att det blir värre. Det är dock obehagligt att springa. 

Jag tror att jag har drabbats av en muskelbristning och försöker rehabilitera min skada därefter. Normalt känns det bättre efter några dagar och jag smyger igång löpträningen försiktigt igen. Ljumsken börjar kännas starkare och när jag känner mig så pass bra att jag kan springa upp till 30 minuter igen ger sig problemen med hamstrings återigen till känna. 

Under rehabiliteringsperioden ilar det ofelbart till i ljumsken/insida lår under något löppass och rehabiliteringen får börja om igen. 

Jag cyklar en del mountainbike under sommaren 2015. Cykling har fungerat väldigt bra och jag har kunnat träna hårda intensiva pass. Men under juli 2015 efter ett intensivt cykelpass känner jag för första gången en annan typ av värk som nu är koncentrerad till vänster höft och smärtor som strålar ner i låret.

Ultraljud och röntgen (augusti 2015 - september 2015)

Under augusti 2015 träffar jag en fysioterapeut som undersöker min ljumske med ultraljud. Han ser inga muskelskador.

Under september träffar jag en ortoped som skickar mig på röntgen i syfte att se om det finns någon impingement (FAI). Resultaten visar att så inte är fallet. Jag får ingen information om att höftleden är dysplastisk.

Fortsatt rehabilitering (oktober 2015 - mars 2016)

Jag tror fortfarande att det är en felbehandlad muskelbristning som är orsaken till mina problem och fortsätter att rehabilitera. Jag blir lite bättre och i slutet av december 2015 kan jag återigen springa 10 km utan att jag känner någonting konstigt i höft/ljumske. 

Jag slår dock upp skadan igen några dagar senare när jag åker skridskor med mina barn. 

Under februari 2015 har jag börjat jogga kortare sträckor igen men efter en av mina löprundor drabbas jag av en kraftig molande värk i vänster höft som strålar ner i insidan av låret. Det tar flera dagar innan värken klingar av.

Diagnos höftdysplasi (april 2016 - september 2016)

Jag tar återigen kontakt med sjukvården och ortopeden Thomas Eriksson i Uppsala berättar för mig att jag har dysplasi på min vänstra höft. Jag blir informerad om PAO men han tycker att det är overkill vid det här laget och rekommenderar en kortisoninjektion i höftleden för att verifiera om problemen är orsakade av höften eller inte.

Kortisoninjektionen gav varken positiva eller negativa effekter. När jag pratade med Thomas Eriksson i slutet av juni 2016 kändes det dock som att jag återigen var på rätt väg med min rehabilitering med mycket styrketräning av höft-, mage, rygg och gluteusmuskulatur. 

Jag får dock inte bukt med mina problem och söker mig därför återigen till sjukvården.

Magnetröntgen och kontakt med Kjeld Søballe (oktober 2016 - januari 2017)

Magnetröntgenundersökningen i oktober 2016 visar att jag inte har eller har haft några muskelbristningar i ljumsken eller insida lår. Detta förvånar mig då jag varit övertygad om detta.

Jag tar kontakt med Kjeld Søballe vars namn jag fått av Thomas Eriksson som först berättade för mig om höftdysplasi. Jag skickar honom de röntgenbilder jag har och undrar om det finns möjlighet att bli hjälpt av en PAO (Ganz-operation). 

Nuläge

När jag skrev mitt mail till Kjeld beskrev jag att jag upplevde en konstant molande värk i höften som strålar ner i vänster lår. 

För tillfället känner jag inte någon värk i min vardag. Jag upplever dock en mindre irritation i vänster ljumske när jag sitter ner och när jag kör bil. 

Jag kan däremot inte träna på det sätt som jag önskar längre. 

Löpning/jogging fungerar i upp till 20 minuter på löpband. När jag springer upplever jag ett obehag som flyttar sig mellan höften, hamstrings och insidan av låret. Ju längre jag springer desto mer påtagliga blir problemen. 

Cykling fungerar bättre men om jag cyklar för länge kan jag uppleva problem i höften och insidan av låret. Inte alltid under mitt träningspass utan det kan komma efteråt. 

Jag försöker också komplettera med styrketräning med fokus på coremuskulaturen.

Önskat läge

Genom en Ganz-operation är min förhoppning att kunna återgå till ett mer aktivare liv än det jag nu har. Drömmen vore att kunna springa obehindrat igen. I dagsläget kan jag inte delta i mina barns idrottsaktiviteter i den utsträckning som jag önskar. 

Samtidigt vet jag att operationen är komplicerad, rehabiliteringen lång och det är ingen garanti att slutresultatet blir perfekt.